känslor
Känns som att allting sjunger mer och mer till botten. Jag har "vänner" som snackar sitt skit, vänner som hugger en i ryggen, vänner som är rädd för min ärlighet. Jag menar, själv tycker jag att det är skrattretande. Ska man verkligen kalla dem vänner, som snackar skit och bara precis tar tillfället att hugga en när man vänder ryggen till?
Såhär är det, när det tog slut mellan robin och hans ex så träffades jag och robin på bussen, han fick sedan reda på att jag träffade han kompis och kom därför att tänka på mig igen (eftersom vi träffats innan han gick in i ett förhållande) sedan började vi prata igen. Vi träffades sedan i 5 månader innan vi blev tillsammans. Nu är vi uppe i två månader (träffats i 7 månader) och nästintill ALLA mina vänner stör sig på det. Jag menar, vafan är det för stil? Ni måste hålla med om (ni som är kunniga och vet hur det är att vara kär & att älska någon) att är man nykär så är man extra mycket med killen. Det behöver inte betyda att mina vänner inte betyder lika mycket, bryr dem sig om en så är de glada för ens skull och står kvar och stöttar en. Det har varit många gånger som jag och robin har festat med mina vänner, det har varit alla helger förutom dem 2 sista då jag blivit så irriterad att jag struntat i det. Jag umgås knappt med någon på vardagar, då tillbringar jag dem framför tv:n eller träffar robin i någon timme. Jag kan alltid ta mig tid, men bjuder en speciell vän min pojkvän på fest och inte mig, så börjar man ju undra, hum. Det är massor av konstiga saker, behöver inte ta upp dem nu. Men ge fan i honom! Jag är inte dum i huvudet. Varför är det bara jag som ska fråga förresten fall man kan träffas, är det bara min uppgift för att jag nu har blivit lycklig och skaffat mig en pojkvän?
Och det här med skitsnack.. hahaha. Patetiskt ju, folk vet om att jag är ärlig alltid, dem tycker till och med att jag är FÖR ärlig och irriterar sig på det. Jag umgås inte med: dittan, dattan, fnattan, knattan och snattran. Vem fan skulle jag ha kallat dig fitta till? Tänk lite logiskt va, ni påstår själv att jag alltid är med min pojkvän, när skulle jag fått tid då till att lägga ner min energi på skitsnack? Herregud. Anonym, även ens bästa vän snackar skitsnack, man kan inte lita på en jävel.. eller hur? Det borde verkligen alla veta och speciellt inte i en liten byhåla som svedala, där går ju rykten dygnen runt. Jag står iallafall med båda mina fötter på jorden och är det något jag vet, så är det vad jag tycker och tänker. Jag har alltid rent samvete och tack för att ni nu har hjälp mig att inse vilka de riktiga vännerna är, I don't need you, jag har andra vänner och dessutom en underbar pojkvän som står på min sida. Ni kan lyssna på er eget skitsnack för det pillar inte mig någonstans alls, jag är nog den just nu med mest vett i huvudet. Hur kan ni leva på skitsnack, jag förstår verkligen inte. Och nu, ni som stör er lätt på bloggar, nej jag menar inte att jag är perfekt, långt ifrån. Men jag säger inte saker som jag inte kan stå för och det är den bästa egenskapen hos mig dock.
Och det där med att jag är för ärlig, vad är det för något? Hade någon alltid varit ärlig mot mig så hade jag varit så jävla glad och tagit fördel av det. Ni ska väl för fan vara glad för att jag är ärlig? Frågar du mig och du tycker att du ska ta tillbaka ditt ex, så för du väl för fasen kunna ta kritik. Jag sa till dig att han behandlar dig helt fel och att han är fel för dig och att du förtjänar bättre.. människor? Fattar ni inte, jag skriver ju det för ditt eget bästa, inte för att vara kall. Herregud. Och sen en annan sak.. du frågar mig om jag tycker om din färgning och klippning.. jag säger snällt till dig att färgen diggar jag inte men att klippningen var snygg.. DU FRÅGAR OM MIN ÅSIKT, är du rädd för sanningen eller? Ni frågar och ber om ett ärligt svar, och jag är såklart ärlig. Är det bara jag som inte förstår vad felet med det hela är? Sedan går ni och säger till varandra i skolan att ni tycker att jag ska tänka på vad jag säger osv.. varför säger ni inte det till mig? Vad är ni rädda för, jag bits inte. Det jag fick som svar av en av dem var att : "Det kan jag berätta, för du har en attityd som gör att man inte vågar. Vi har flertals ggr velat prata om det, men du kan vara så jävla kall att det sårar tusen ggr mer." Men menar ni helt seriöst? Jag vet inte vad ni tycker där ute, men jag tycker att det är knäppt.
Jag bryr mig inte mer, ni vet var jag står och vill ni mig något så öppna flabben. Var bara tvungen att skriva av mig, förlåt för er drabbade som får stå ut med det. Ha det bra där ute :)
det är bra denise, stå på dig :D!uhm, vi får höras någon dag, det var ett tag sedan ;(!
Alltså, jag vet inte speciellt mycket om varken dig eller dina vänner. Ingenting direkt om jag ska vara helt ärlig. Men du kanske skulle lyssna på, utan att säga någonting speciellt på vad de har att säga, hur de känner, och tänka efter lite. Ibland är man blindare än man tror, och det är lätt att vara efterklok, I know! Jag vet mer och har mer erfarenhet än vad många tros veta, nog mer än jag själv vet. Får höra det flera gånger i veckan och nej, inte av mina vänner. Av vuxna människor som vet mer än mig. Jag skulle aldrig påstå jag är värsta "öh jag tror jag vet allt". Hatar sådant, så verkligen inte. Men jag vet en del.
Skitsnack är fegt. Människor som inte känner sig själva, jag har aldrig varit en som sysslat med sådant, jag är precis som du lite grand, jag är ärlig, men till en viss nivå, ibland ska man hålla tillbaka lite grand. Dina vänner påstår du är kall och känslolös när de försöker prata med dig, så som jag sa innan, bara sätt dig ner och lyssna och låt de babbla på. Men öppna sinnet, för det är lätt när man bara är inställd på en sak och tycka allt de säger är fel. Du kanske tänker att "vem tror hon att hon är?". Men jag tror inte jag är någon annan än mig själv som alltid gör såhär, skriver till människor, men oftast brukar det hjälpa. Jag tycker om att hjälpa och lyssnar gärna.
De har säkert lika irriterande tankar om dig för du lyssnar lika lite på dem som de gör på dig. Vi är inte så gamla som vi tror, i sådana här lägen, och många andra visar det sig. Vi är barn. Ni är barn. Jag är barn. Eller nej, men du fattar? Vi vill tro vi är äldre än vad vi är. Ni måste hitta er egen nivå och då kan man lösa sådant.
känner igen mig som fan!
hej snygg-denise!
jag vet PRECIS vad du pratar om, jag har det samma här uppe i Falköping. jag har träffat mitt livs kärlek, och när man har träffat sin kärlek så vill man umgås med han så mycket man bara kan. och det är en oskriven regel som säger, va med dina vänner mer för de kommer alltid vara kvar. Men tänk så kommer min pojkvän också alltid vara de (?)
visst man ska vara med sina vänner, men jag är hellre med min pojkvän och får kärlek och uppmärksamhet av han! det är de bästa man kan få!
mina vänner, träffar jag i skolan och jag tror det är samma för dig! så man har tid för dem med. men man vill vara med min pojkvän mer ;D det är bara så! Det går inte att förklara varför, men det kan vara
för man får det där lilla extra av sin pojkvän som man inte får av sina vänner. Och jag tror nu när din pojkvän är äldre än din vänner så är det kanske inte så kul för att alla ni ska vara..
och skit snack det är bara lära sig de i längden det är bara avundsjukan som tar över ;D
pusspuss!! Hoppas vi kanske ses i sommar något :D
Julia!
