<3
När man var en liten flicka och var kär i någon på dagiset så nämnde man ofta att man hade fjärilar i magen varje gång man såg han, då man inte kunde låta bli att fnissa och le i hans närhet, då man blev alldeles stel och röd i huvudet då man såg honom passera, men trots det så ville man alltid gå förbi igen och kolla en extra gång. Jag kommer mycket väl ihåg när man precis hade lärt sig att skriva och sätta ihop ord till meningar i lågstadiet, den tiden då kärleksbrev var någon som förgyllde ens dagar, då man kom hem efter skolan och berättade att en kille hade frågat chans och att man nu var ihop. Den första kyssen man fick var något mycket speciellt, då värmen snabbt spred sig med blodet genom hela kroppen, precis som ett virus. Men nu är jag 15 år och sitter i samma sits, lika kär fast denna gången på riktigt. Att varje sekund utan dig känns som en evighet, att inte kunna sova om nätterna om jag inte har fått se ditt leende, att sova utan dig känns som en natt i helvetet, att ett sms från dig förgyller min dag, att få höra din röst värmer upp kroppen som aldrig förr, att dina ögon kan göra mig så förtrollad, att en kram från dig får mig att känna trygghet, att en puss får mig att känna att jag verkligen är värd någon bra som du, ditt skratt föra mig så jävla glad, alla gånger du suttit och berättat för mig hur mycket jag betyder för dig och hur mycket du vill ha mig, att jag varje dag vaknar upp och hoppas på ett sms från dig, att jag dessutom alltid hoppas på att det ska stå 1/1 online på msn under din alldeles egna kategori ?my boo?. Att du dessutom har lyckats komma mig så nära, att jag vågat släppa in dig skulle jag kalla ?kryss i taket?. Hur lyckas du med allt detta? Första gången jag träffade dig som var genom en vän, så tänkte jag direkt: ?han är min!? och sedan fick ingen annan röra dig, det kändes som kärlek vid första ögonkastet, det klickade helt enkelt. Jag har svårt för att skapa känslor för någon, dvs med andra ord så skulle jag kunna kalla mig ganska kräsen. Men, det är något med dig som jag inte riktigt vet själv. I mina ögon så är du perfekt från topp till tå, jag kan inte finna något fel med dig. Jag tycker till och med om din svartsjuka även om den kan vara extrem ibland, men utav svartsjukan så får jag din bekräftelse, du visar att du bryr dig och det är viktigt för mig. Jag är så jävla kär och det är bara du som kan besvara det. I kärlek så finns det både mot- och medgångar och det har vi också, men vi har alltid klarat av dem, right? Det sista jag vill är att förlora dig, jag hade inte kunnat hantera det. Som jag nämnde precis, de gångerna vi har bråkat då det har gått så långt att du sagt att du ej klarar mer, att det kanske måste få ett slut nu. Det är den känslan jag fruktar mest. Jag bryter ihop, kallsvettas, darrar, svårt för att andas och värst av allt, det hugger så i hjärtat. Den gången du sa så, kändes det som att det stod någon med en pistol riktat mot mitt huvud, hotandes att döda mig. Helt seriöst, jag vet inte vart jag ska vända mig, för vart jag än går så kommer jag alltid ha den där pistolen mot huvudet. I can?t handle it! Du är allt, du har fått mig på fall, jag vägrar att lämna dig oavsett vad det än gäller.?There?s always got a person that will always have your heart?.. and that?s you honey! You are my boo and you always will and I love you. I just want you to know that.
