<3
När man var en liten flicka och var kär i någon på dagiset så nämnde man ofta att man hade fjärilar i magen varje gång man såg han, då man inte kunde låta bli att fnissa och le i hans närhet, då man blev alldeles stel och röd i huvudet då man såg honom passera, men trots det så ville man alltid gå förbi igen och kolla en extra gång. Jag kommer mycket väl ihåg när man precis hade lärt sig att skriva och sätta ihop ord till meningar i lågstadiet, den tiden då kärleksbrev var någon som förgyllde ens dagar, då man kom hem efter skolan och berättade att en kille hade frågat chans och att man nu var ihop. Den första kyssen man fick var något mycket speciellt, då värmen snabbt spred sig med blodet genom hela kroppen, precis som ett virus. Men nu är jag 15 år och sitter i samma sits, lika kär fast denna gången på riktigt. Att varje sekund utan dig känns som en evighet, att inte kunna sova om nätterna om jag inte har fått se ditt leende, att sova utan dig känns som en natt i helvetet, att ett sms från dig förgyller min dag, att få höra din röst värmer upp kroppen som aldrig förr, att dina ögon kan göra mig så förtrollad, att en kram från dig får mig att känna trygghet, att en puss får mig att känna att jag verkligen är värd någon bra som du, ditt skratt föra mig så jävla glad, alla gånger du suttit och berättat för mig hur mycket jag betyder för dig och hur mycket du vill ha mig, att jag varje dag vaknar upp och hoppas på ett sms från dig, att jag dessutom alltid hoppas på att det ska stå 1/1 online på msn under din alldeles egna kategori ?my boo?. Att du dessutom har lyckats komma mig så nära, att jag vågat släppa in dig skulle jag kalla ?kryss i taket?. Hur lyckas du med allt detta? Första gången jag träffade dig som var genom en vän, så tänkte jag direkt: ?han är min!? och sedan fick ingen annan röra dig, det kändes som kärlek vid första ögonkastet, det klickade helt enkelt. Jag har svårt för att skapa känslor för någon, dvs med andra ord så skulle jag kunna kalla mig ganska kräsen. Men, det är något med dig som jag inte riktigt vet själv. I mina ögon så är du perfekt från topp till tå, jag kan inte finna något fel med dig. Jag tycker till och med om din svartsjuka även om den kan vara extrem ibland, men utav svartsjukan så får jag din bekräftelse, du visar att du bryr dig och det är viktigt för mig. Jag är så jävla kär och det är bara du som kan besvara det. I kärlek så finns det både mot- och medgångar och det har vi också, men vi har alltid klarat av dem, right? Det sista jag vill är att förlora dig, jag hade inte kunnat hantera det. Som jag nämnde precis, de gångerna vi har bråkat då det har gått så långt att du sagt att du ej klarar mer, att det kanske måste få ett slut nu. Det är den känslan jag fruktar mest. Jag bryter ihop, kallsvettas, darrar, svårt för att andas och värst av allt, det hugger så i hjärtat. Den gången du sa så, kändes det som att det stod någon med en pistol riktat mot mitt huvud, hotandes att döda mig. Helt seriöst, jag vet inte vart jag ska vända mig, för vart jag än går så kommer jag alltid ha den där pistolen mot huvudet. I can?t handle it! Du är allt, du har fått mig på fall, jag vägrar att lämna dig oavsett vad det än gäller.?There?s always got a person that will always have your heart?.. and that?s you honey! You are my boo and you always will and I love you. I just want you to know that.
känslor
Känns som att allting sjunger mer och mer till botten. Jag har "vänner" som snackar sitt skit, vänner som hugger en i ryggen, vänner som är rädd för min ärlighet. Jag menar, själv tycker jag att det är skrattretande. Ska man verkligen kalla dem vänner, som snackar skit och bara precis tar tillfället att hugga en när man vänder ryggen till?
Såhär är det, när det tog slut mellan robin och hans ex så träffades jag och robin på bussen, han fick sedan reda på att jag träffade han kompis och kom därför att tänka på mig igen (eftersom vi träffats innan han gick in i ett förhållande) sedan började vi prata igen. Vi träffades sedan i 5 månader innan vi blev tillsammans. Nu är vi uppe i två månader (träffats i 7 månader) och nästintill ALLA mina vänner stör sig på det. Jag menar, vafan är det för stil? Ni måste hålla med om (ni som är kunniga och vet hur det är att vara kär & att älska någon) att är man nykär så är man extra mycket med killen. Det behöver inte betyda att mina vänner inte betyder lika mycket, bryr dem sig om en så är de glada för ens skull och står kvar och stöttar en. Det har varit många gånger som jag och robin har festat med mina vänner, det har varit alla helger förutom dem 2 sista då jag blivit så irriterad att jag struntat i det. Jag umgås knappt med någon på vardagar, då tillbringar jag dem framför tv:n eller träffar robin i någon timme. Jag kan alltid ta mig tid, men bjuder en speciell vän min pojkvän på fest och inte mig, så börjar man ju undra, hum. Det är massor av konstiga saker, behöver inte ta upp dem nu. Men ge fan i honom! Jag är inte dum i huvudet. Varför är det bara jag som ska fråga förresten fall man kan träffas, är det bara min uppgift för att jag nu har blivit lycklig och skaffat mig en pojkvän?
Och det här med skitsnack.. hahaha. Patetiskt ju, folk vet om att jag är ärlig alltid, dem tycker till och med att jag är FÖR ärlig och irriterar sig på det. Jag umgås inte med: dittan, dattan, fnattan, knattan och snattran. Vem fan skulle jag ha kallat dig fitta till? Tänk lite logiskt va, ni påstår själv att jag alltid är med min pojkvän, när skulle jag fått tid då till att lägga ner min energi på skitsnack? Herregud. Anonym, även ens bästa vän snackar skitsnack, man kan inte lita på en jävel.. eller hur? Det borde verkligen alla veta och speciellt inte i en liten byhåla som svedala, där går ju rykten dygnen runt. Jag står iallafall med båda mina fötter på jorden och är det något jag vet, så är det vad jag tycker och tänker. Jag har alltid rent samvete och tack för att ni nu har hjälp mig att inse vilka de riktiga vännerna är, I don't need you, jag har andra vänner och dessutom en underbar pojkvän som står på min sida. Ni kan lyssna på er eget skitsnack för det pillar inte mig någonstans alls, jag är nog den just nu med mest vett i huvudet. Hur kan ni leva på skitsnack, jag förstår verkligen inte. Och nu, ni som stör er lätt på bloggar, nej jag menar inte att jag är perfekt, långt ifrån. Men jag säger inte saker som jag inte kan stå för och det är den bästa egenskapen hos mig dock.
Och det där med att jag är för ärlig, vad är det för något? Hade någon alltid varit ärlig mot mig så hade jag varit så jävla glad och tagit fördel av det. Ni ska väl för fan vara glad för att jag är ärlig? Frågar du mig och du tycker att du ska ta tillbaka ditt ex, så för du väl för fasen kunna ta kritik. Jag sa till dig att han behandlar dig helt fel och att han är fel för dig och att du förtjänar bättre.. människor? Fattar ni inte, jag skriver ju det för ditt eget bästa, inte för att vara kall. Herregud. Och sen en annan sak.. du frågar mig om jag tycker om din färgning och klippning.. jag säger snällt till dig att färgen diggar jag inte men att klippningen var snygg.. DU FRÅGAR OM MIN ÅSIKT, är du rädd för sanningen eller? Ni frågar och ber om ett ärligt svar, och jag är såklart ärlig. Är det bara jag som inte förstår vad felet med det hela är? Sedan går ni och säger till varandra i skolan att ni tycker att jag ska tänka på vad jag säger osv.. varför säger ni inte det till mig? Vad är ni rädda för, jag bits inte. Det jag fick som svar av en av dem var att : "Det kan jag berätta, för du har en attityd som gör att man inte vågar. Vi har flertals ggr velat prata om det, men du kan vara så jävla kall att det sårar tusen ggr mer." Men menar ni helt seriöst? Jag vet inte vad ni tycker där ute, men jag tycker att det är knäppt.
Jag bryr mig inte mer, ni vet var jag står och vill ni mig något så öppna flabben. Var bara tvungen att skriva av mig, förlåt för er drabbade som får stå ut med det. Ha det bra där ute :)
skaffat blogg nu jag också.
Annars då, solen skiner som den gjort nu den senaste veckan.. lite synd att det börjat bli lite, endast lite kyligare än förra veckan. Vi får hoppas på att sveriges sommar blir varm, för det är ju inte precis så att man vågar förvänta sig något, eftersom vi vet hur det har varit alla andra år. Då det helt plötsligt har kommit lite snö i mars månad, katastrofalt!
Nog pratat för mig.. nu ska jag in i duschen och sedan vänta på att min underbara pojke ska sluta.. 2 månader idag ju och många fler ska det bli. I love you honey.
Take care.
